Så var denna dagen snart över. Mitt barn har fyllt år. I var så nöjd med sin dag. MEN som vanligt hörde inte I's mormor av sig. Jag tror jag är mer ledsen för det än I. Mina barn är tyvärr så vana nu att deras mormor inte hör av sig alls, men på födelsedagar så hoppas jag att hon ändå någonstans skall få någon känsla av kärlek till sina barnbarn och faktiskt tycka att man skall höra av sig och gratulera. Men nä, inte hon. 

Barnbarn som alla andra morföräldrar säger är "Livets dessert". Min mor tycker tvärtom. Hon är nybliven pensionär och vill inte tänka på vare sig barn eller barnbarn. Hur kan man bli så känslokall, kan man inte ens offra 2-3 min telefontid en gång per år med sitt barnbarn? Jag borde vara van och inte älta detta. Men jag tycker det känns så fruktansvärt mot mina barn. För dom är så jäkla goa och dom skulle älska att få kärlek från sin mormor. Fast hon förtjänar inte att kallas för det, mormor alltså. Kärring är nog ett bättre ord!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är typiskt en sån människa som äter för att döva mina känslor. Och nu håller jag på att äta ihjäl mig. Aldrig har jag vägt så mycket som nu... Det har gått så långt att jag känner att jag skulle behöva professionell hjälp! Jag skulle behöva ha en...

Jag hatar att jag tänker så mycket på min mamma! Många säger att jag inte skall lägga någon energi på henne. Och jag önskade verkligen att det var så lätt. För jag blir så ledsen och upprörd när jag gör det. Senast nu igår när hon varit inne på fb oc...